undrar bara..
Jag undrar vad det är för en underlig drivkraft som får kroppen att utföra alla de gamla invanda rutinerna, fast själen vrålar i protest. Vad är det som får kroppen att resa sig ur sängen på morgnarna? Vad är det som får benen att ta en till skolan? Och vad är det som får handen att föra mat till munnen och munnen att tugga och svälja, fast ingenting längre smakar någonting? Och vad är det som får en att sitta böjd över läxböckerna fulla av ord som inte längre betyder någoning? För orden miste sin betydelse, maten miste sin smak och allting tappade sin färg. Vad heter den kraft som gör att man kan gå omkring och se ut som att ingenting har hänt? För människor ser på en varje dag utan att se att man är söndersliten och blöder. Hur kan människor komma alldeles nära utan att se hur trasig man är?
Kommentarer
Trackback
